Story Time
DATUM: 2016-03-06 | TID: 14:18:00 | KATEGORI:
Allmänt
Jag är en tjej med stort kontrollbehov som alltid vill ha 100% koll på läget.
Men ibland får jag för mig att vara lite spontan och bara glida med.
Detta slutar oftast bra men ibland hamnar jag i väldigt udda situationer...
Förra helgen frågade Christina mig ifall jag ville följa med henne och prova på ju-jutsu senare i veckan.
Det enda jag visste om sporten var att det var en japansk kampsport men eftersom vi skulle vara lediga på torsdagen, jag inte hade något bättre för mig och Christina ville desperat ha sällskap, så sa jag ja.
Christina är precis som jag väldigt planerande och har alltid stenkoll, så jag slappnade av och hade ingen koll alls på när, var och hur vi skulle dit.
Så när dagen kom mötte jag Christina på busshållplatsen utan att vara något som helst förberedd på vad som skulle hända. Vi åkte i 11 minuter på en stadsbuss och när vi klev av fick jag en liten chock. Synen var som något taget ur ett slumområde i Turkiet, i princip. Konstiga, tätt placerade, barackliknande hus som var gröna av alger flera meter upp på väggarna. Där fanns ett Willys, en rörmokare, en isoleringsfirma och en kampsportsklubb.
Vi förstod direkt varför man kunde lära sig att försvara sig just där...
Såklart var vi extremt tidiga och för att inte sitta i pinsam tystnad med alla andra inne i byggnaden så bestämde vi oss för att gå en liten runda. Vi gick inte särskilt långt eftersom allt såg så skumt ut. Hur kunde man komma till ett så märkligt ställe efter att bara suttit på en stadsbuss i 11 minuter?! Var vi ens kvar i Lund?!
När vi bestämde oss för att gå till ju-jutsuklubben fick vi gå in genom ett två meter högt stängsel. Längst bak på hela byggnaden, bakom byggnaden vid massa containrar fanns en dörr som lystes upp av en svag lampa. Det kändes som jag var en karaktär i Braking Bad och precis skulle gå in i nåt meth-labb. Skojar inte.
Väl inne såg det inte rigtigt lika läskigt ut. Det fanns till och med golvvärme (!!). Fancy.
På darrande ben gick vi in och förbi en sal där en grupp tränade karate. Vi gick vidare och såg ju-jutsu-salen, kikade in och frågade om vi var rätt. Det var vi tyvärr. Salen var ett ombyggt garage med en heltäckande mjuk matta över hela golvet. Garageporten var kvar.
Vi blev hänvisade till omklädningsrummet och smet in där trots att vi redan var ombytta. Vi behövde andas lite.
-Skulle man har skor?
-Nä.. men strumpor då?
-Vattenflaska med sig in?
-Ska vi ta med alla sakerna eller lämna dem här?
-Vänta jag lägger mobilen i fickan på min överdragströja så tar jag av den där inne så att jag inte lämnar den här.
-Aa det gör jag med. Men nycklar då?
...
-Äääh vi tar med alla grejor.
-Okej. Men jag måste på toa först.
-Jag med!
När jag kom ut från toan såg Christina fullkomligt vettskrämd ut.
-Alla bugar innan dem går in!!
-Va?! Är du säker?
-JAA!
Vi tystnade och studerade nästa deltagare som mycket riktigt ställde sig i dörröppningen och bugade högtidligt innan hon gick in i salen. Vi fick panik och störtade in i omklädningsrummet igen. Vi skrattade hysteriskt men jag kände mest för att gråta. Vi var så felplacerade! Vad fan hade vi tänkt?! Ingen av oss, allra minst jag, är någon kampsports-tjej! Jag hatar att slåss, bråka och tycker att det gör ont om någon så lite som petar på mig.
VAD FAN GJORDE JAG DÄR?
Jag ville bara ta mitt pick och pack och dra men jag var där för Christinas skull och efter en stunds dividerande så bestämde vi oss för att klampa in i salen utan att buga, även om detta kanske skulle betyda att vi kränkte någon form av religion. Vad visste vi liksom?
Ledarna sa något på japanska och alla i salen ställde sig på en rad. Christina och jag följde efter som två förvirrade hönor och ställde oss i raden.
-Andra sidan, sa en av ledarna och vi trampade generat runt hela raden och ställde oss på rätt sida.
Tydligen skulle man gradera sig i ledet och jag och Christina hade ställt oss bland de bästa. Bra start.
Sen skulle alla gå ner på knä, på ett speciellt sätt och i samma takt. Christina ramlade.
De sa något på japanska och alla blundade. En av ledarna förklarade lite snabbt att vi skulle lägga händerna i knät, sluta ögonen och meditera en stund för att släppa allt annat och koncentrera oss på nuet.
Vi blundade, andades och Christina började skratta. Bra jobbat.
När träningen väl började skämde vi ut oss ett antal gånger och jag tänkte hela tiden att allt skulle bli en bra historia efteråt men just då led jag. Mycket.
I en och en halv timme stod jag och Chrisitna och kastade runt varandra, drog i hår och handleder och tryckte ner varandra i mattan. Det gjorde ont men jag behöll lugnet.
Ledarna samlade tillslut alla och sa att nu började fysen.
-Vill ni vara med på fysen? frågade ledaren och riktade sig till mig och Christina.
En stunds tystnad.
-Nääe... vi ska hem... Har en buss att passa... så.
Alla stirrar på oss.
-Jaha, men det är bara tio minuter kvar...
-...JAHAA! Jo, då stannar vi då.
Det var en jättestel situation... Vi trodde ju att "fyspasset" var ett nytt pass på typ en timme och inte "de tio sista minuterna". Så pinsamt.
När fysen var slut, tackade vi för oss och stack fort som fan. Ut från garaget, genom byggnaden med golvvärmen under våra svettiga fötter, på med skorna och ut vid containrarna, runt byggnaden och ut genom stängslet. Jag gjorde snabbt klart för Christina att jag aldrig skulle sätta min fot där igen. Det var något av det märkligaste jag varit med om, stämningen var jättekonstig och stel och jag hade ont konstant i en och en halv timme.
Inget för mig.
Så jag säger bara: Tack Christina för att du drog med mig på ju-jutsu men nej tack. En traumatisk upplevelse som har fått många närstående att skratta när jag har berättat om vår upplevelse. Tack Christina för en bra historia!
Vi gör alltid de konstigaste sakerna tillsammans men det gör mitt liv lite mer intressant!
Det här inlägget är tillägnat dig.
PS: Jag tycker fortfarande att du skulle valt bowling istället.
♥ SKRIVET AV Christina
Jag vill bara förtydliga att jag under meditationen inte skrattade SÅ högt och att jag bara ramlade LITE GRANN. Annars är jag väldigt nöjd över att ha ett inlägg tillägnat mig och räknar fullt med att du följer med mig på nästa sak jag får för mig är "så rolig".
Svar:
MatildaMaräng
