MatildaMarang

 

Jag ser mig själv som en stark person som står upp för mig själv och mina åsikter men den senaste tiden har jag börjat tvivla på att det stämmer. Jag förundras ofta över att många människor hamnar i konflikter och bråk med folk i sin närhet. Jag har kompisar som bråkar med sina vänner, föräldrar, pojkvänner, lärare och alla möjliga människor. Jag bråkar personligen väldigt sällan och när jag väl har en argsint argumentation med någon så känner jag mig knäckt och ledsen. Det är ytterst ovanligt att jag är så arg på någon att jag skulle behöva bråka men de få gånger det händer så väljer jag alltid att tona ner min egen åsikt och i vissa fall inte säga något över huvud taget. För både mitt- och relationens bästa.

 

Jag har nu fått höra  att det gör mig till en konflikträdd person. Någon som inte vågar stå upp för sina åsikter. Men jag vågar visst stå upp för mig själv! Jag väljer bara att inte starta ett bråk som kanske ger förödande konsekvenser. Det är väl att vara förnuftig?

 

Att vara konflikträdd är ett så negativt laddat ord men jag tycker att min version av konflikträdsla inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt. Så länge jag inte trycker ner mig själv genom att förtränga en konflikt och så länge jag fortfarande tror på mig själv så har jag inget att bevisa för någon annan. Jag säger oftast vad jag tycker och tänker men vissa saker är inte värda att nämna ifall det skulle starta ett bråk.

 

Jag kanske är en konflikträdd person men jag tycker inte att det gör mig till en mindre stark individ. Tvärt om. Jag är tillräckligt stark för att hålla vissa saker för mig själv och därmed undvika jobbiga situationer. Är att hålla sina tankar för sig själv, hur mycket man än vill uttrycka dem, kanske den viktigaste styrkan? 

 

 

Idag har vi upplevt klassens första äkta drama. Spännande.

Tänker inte gå in på detaljer men ville bara poängtera hur fantastiskt det är att vi inte har hamnat i den här situationen förrän nu med tanke på hur olika alla individer i min klass är. Vi är väldigt blandade personligheter med starka åsikter åt alla möjliga håll. Jag har hört om klasser som började bråka redan efter nån månad in på första terminen och vi klarade oss nästan igenom hela första året! Jag måste säga att jag är imponerad.

Men idag brast det i alla fall för några i klassen. Man skulle nog kunna säga att det var droppen som fick bägaren att rinna över. Mycket intressant men oerhört plågsamt att bevittna. Haha!

Förhoppningsvis kommer detta binda oss samman snarare än tära på vårt förhållande i klassen. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv. 

Dramat utspelade sig på sista lektionen och imorgon är vi lediga så vi får se hur stämningen är på torsdag. Antingen har det runnit ut i sanden eller så har det byggts upp till något ännu större. 

Ska bli intressant. For the record är jag inte alls mycket för drama och jag hoppas att allt löser sig. Kommer nog att lägga ut ett liknande inlägg inom snar framtid där jag pratar lite om konflikträdsla. Se denna text som en inledning till kommande inlägg.

Kram

 

 

 

Albumomslaget är lite obehagligt men låten är så himla bra!

Man ska lyssna på den med hög volym och högtalare med bra bas. Då jävlar ryser man.

 

Den har gått på repeat i mina hörlurar, hemma i Ängelholm under helgen så golvet har skakat och hela tågresan tillbaka till Lund har jag njutit av denna fantastiska nya favvolåt.

Jag uppmanar alla att lyssna på den och hoppas att även andra gillar den! 

Vad har ni för favoritlåtar?